Det är viktigt att göra en ordentlig riskanalys före införskaffandet av personlig skyddsutrustning. Ett program med rutiner för val av skyddsutrustning, tillhandahållande, användning och underhåll ökar också säkerhetstänkandet på arbetsplatsen.

Vilken typ av skyddsutrustning som krävs avgörs av riskerna på arbetsplatsen. Därför är det viktigt att arbetsgivaren kartlägger riskerna i arbetet och bedömer hur stora de är. För att hantera skärande verktyg som motorsågar kan till exempel krävas kläder, stövlar och handskar med inbyggda sågningsskydd.

Maskinoperatörer använder ofta hörselskydd, men kan också behöva skyddshandskar, skyddsskor och ögonskydd. Vid svetsning, målning eller hantering av lösningsmedel kan mer omfattande personlig skyddsutrustning vara nödvändig.

För att uppfylla EG-direktiven ska den personliga skyddsutrustningen vara CE-märkt. Utrustningen är också indelad i tre kategorier beroende på vad den ska skydda mot. Det mesta av personlig skyddsutrustning, som hjälmar, skyddsskor, skyddshandskar och hörselskydd, hamnar i kategori 2. För kategori 2 och 3 gäller dessutom att den ska vara typkontrollerad enligt så kallad EN-standard.

Skyddsutrustningens kategori anges oftast på en etikett tillsammans med CE-märket, EN-standard och ett så kallat pictogram. Det är symboler som visar vilken fara utrustningen ska skydda mot, till exempel hetta och eld, skär- och stickskador, kemikalier eller rörliga delar.

Vid val och inköp av personlig skyddsutrustning kan extern hjälp behöva anlitas, till exempel av företagshälsovården. Det är också viktigt att engagera arbetstagarna i valet av utrustning eftersom det är de som ska använda och sköta den.

Ett program med rutiner och instruktioner för riskbedömning, tillhandahållande, användning, hantering och underhåll av skyddsutrustning är ett effektivt sätt att skapa en god säkerhetskultur på arbetsplatsen.