Emotionell reaktion

Tillfälliga känslor av frustration, ilska, nedstämdhet, sorg, ångest, trötthet och otillfredsställelse är en normal del av livet. Människor som har drabbats av utbrändhet befinner sig mer eller mindre konstant i dessa sinnesstämningar. Många upplever också en emotionell utmattning eller förflackning. De berättar ofta att detta börjat med en tilltagande känsla av frustration, vilken med tiden övergått till en ständigt närvarande irritabilitet eller ilska.

Frustration över arbetet
Den som är utbränd upplever en känsla av emotionell spänning där det lättaste obehag kan få en att explodera. Med tiden kommer också känslor av ökad oro, ångest och rädsla på grund av att man upplever att man inte kan kontrollera sina egna känslor och så småningom känslor av nedstämdhet och depression.

Frustration är ett tillstånd som sporrar och driver oss att söka oss fram med extra ansträngning och ibland med nya strategier och som får oss att tänka i oprövade och annorlunda banor.I det fall där frustrationen får verka som sporrande och inspirerande utvecklas och stärks vi som människor. Men när frustrationen blir permanent över till synes olösbara hinder, så ligger känslor av hopplöshet och uppgivenhet nära till hands.

Den som drabbats av utbrändhet har vanligtvis under en lång tid känt sig frustrerad över sin arbetssituation, vilket lett till starka och plågsamma känslor av olust och otillfredsställelse med själva arbetet och dess förutsättningar.

Detta utgör vanligtvis en tydlig varningssignal om att utbrändheten står för dörren. En tilltagande intresseförlust för arbetet och en emotionell förhärdelse kan bli ett stort problem i arbetsorganisationen. Den syns ofta i form av ökad sjukfrånvaro, mental frånvaro, dålig arbetskvalitet och hög personalomsättning.

Höga krav på prestation
Eftersom många av dem som drabbas är personer med en initialt hög ambitionsnivå och entusiasm, höga egna krav på prestation och ibland perfektionism, övergår denna frustration i självanklagelser där den utbrände klandrar sig själv för sin oduglighet, otillräcklighet och inkompetens. Dessa självanklagelser leder i sin tur till en ännu starkare upplevelse av frustration med påföljande självdestruktiva känslor av skuld, skam och nedstämdhet.

Nedstämdhet och depression
Att anklaga sig själv för problem som kommer av arbetsmissförhållanden förgiftar snabbt människors självkänsla och öppnar upp för nedstämdhet, ångest och depression.

Att ständigt tvingas hantera negativa känslor och upplevd meningslöshet kan suga musten ur den mest entusiastiska person. Nedstämdheten eller depressionen som från början kom som ett svar på en ohälsosam arbetssituation kan sedan bli ett problem i sig och utvecklas till ett svårt problem i andra relationer.

Emotionella utbrott
Att känna sig emotionellt dränerad gör att nära umgänge med andra människor blir svårare. Detta gäller naturligtvis både i arbetet och i familjelivet. Den utmattade reagera ofta med kraftfulla och ibland okontrollerade emotionella utbrott, vilket kan upplevas som oerhört frustrerande och skrämmande, både för omgivningen och den utbrände.  Många uppvisar också en intensiv fientlighet, vilket i sin tur gör samvaron och samarbetet med medarbetare, vänner och familj mycket komplicerat.

Relationsproblem
Den upplevda känslomässiga överbelastningen gör att umgänge med arbetskamrater, goda vänner och den egna familjen kan upplevas som ytterst svår och krävande. Att umgås med andra människor kräver tolerans och tålamod, men hos den utbrände sjunker denna förmåga i samma takt som utbrändheten vidtar.

Relationsstörningar 
Inte sällan brukar relationsproblematiken först synas och märkas i det egna familjelivet. Dessa relationsstörningar ökar sedan ytterligare på spänningen i det dagliga livet, vilket leder till en ökad spänning och stress och ännu fler känslomässiga utbrott. Människor behöver socialt och medmänskligt stöd och dessa störningar, i familjelivet och arbetslivet, som kombineras med frustration över själva arbetssituationen, kan leda till ett känslomässigt sammanbrott.

Emotionellt tillbakadragande
Många som upplevt denna känslomässiga problematik berättar att de för att överleva dragit sig undan familjerelationer, vänner och bekanta och naturligtvis arbetskamrater.
Detta undandragande och isolering, kantas ofta av dåligt samvete och känslor av att de sviker, inte är tillräckligt goda föräldrar eller arbetskamrater. Detta undvikandebeteende gör att de blir otillgängliga inte bara för familj och vänner, utan också för arbetskamrater och för dem de i sitt yrke är menade att hjälpa.

Överlevnadsstrategi
Denna överlevnadsstrategi visar sig dock oftast bara snabba på utbränningsprocessen. Omgivningen förstår inte vad som händer och inte sällan leder beteendet till konflikter. Det sociala stödet fungerar vanligtvis som en buffert gentemot stress och ohälsa och genom att de nu drar sig undan och avskärmar sig själva från familj, vänner och arbetskamrater, så underminerar de det stöd de så oändligt mycket behöver.

Denna tillbakadragenhet och detta undvikandebeteende får kan också komma till uttryck genom olika typer av försvarsmekanismer, där man till exempel intellektualiserar problemen eller avskärmar sig emotionellt genom likgiltighet eller hostilitet.

Vad är utbrändhet?
I beskrivningen av det tillstånd som i folkmun, massmedia och även bland professionella hjälpare kommit att kallas ”utbrändhet”, ryms ett vitt spektra av olika tecken eller symptom.

Det existerar idag ingen psykologisk eller medicinsk konsensus omkring ”utbrändheten” och forskningen befinner sig nog trots allt, åtminstone vad behandling gäller, i en trevande begynnelse. 

I det kliniska mötet med människor som drabbats av utbrändhet möter man symptom som varken är ovanliga eller obegripliga. Till en viss del är de väl förekommande hos de flesta av oss, även om bredden och djupet av problematiken skiljer sig avsevärt från det, som inträffar någon gång hos var kvinna eller man.

Utbrändhet drabbar ingen som en blixt från en klar himmel, utan det är en kumulativ process som börjar med små varningssignaler, vilka om de inte uppmärksammas och tas på allvar av den drabbade eller dennes omgivning, kan utvecklas till ett djupt och kvardröjande tillstånd.