Påverkan på individ och företag

Många upplever att tempot och kraven i tillvaron ökar, med allt vad det innebär av  "måsten". Man förväntas vara högpresterande, stresstålig och samtidigt positivt inställd till förändringar. Det går att leva med höga krav och återkommande förändringar i arbetslivet, men det kräver en noggrant planerad arbetsorganisation, kompetens hos ledning och anställda samt kunskap och insikt hos var och en om hur man får balans mellan aktivitet och vila.

Stress

Det finns många definitioner på begreppet stress. Enligt Arbetsmiljöverket är stress den fysiologiska reaktion som uppstår i kroppen när människan utsätts för krav och förväntningar.

Dessa reaktioner är naturliga, det innebär att vi kan nyttja vår kraft och prestera det som behövs, och behöver med andra ord inte innebära något negativt för hälsan, tvärtom kan det vara stimulerande.

Det är när kraven och förväntningarna inte stämmer överens med individens förutsättningar som ohälsa kan uppstå. Effekten visar sig inte enbart hos individen, utan får återverkningar även i arbetsgruppen och organisationen.

Stressfaktorer

Alla påverkas olika av de påfrestningar som finns i tillvaron. Det finns dock ett antal generella faktorer - stressfaktorer – som har visat sig ha ett samband med stress. Exempel på stressfaktorer i arbetslivet är för hög arbetsbelastning eller så låg arbetsbelastning att man inte känner sig behövd.

Andra exempel är lågt inflytande och bristande stöd i arbetet. Stressfaktorer i arbetslivet är i huvudsak kopplade till arbetets utformning, organisation och ledning samt till sociala relationer på arbetsplatsen. Fysiska faktorer som buller, extrema temperaturer och dålig belysning kan också utgöra stressfaktorer.

Stressreaktioner

Stressreaktioner skiljer sig mellan människor. En och samma individ kan också reagera olika på samma stressfaktorer vid olika tidpunkter i livet. Hur vi reagerar beror på tidigare erfarenheter, hur vi upplever och tolkar händelser och vår allmänna hälsa.

Arbetsmiljölagen är anpassad efter detta, vilket bland annat visar sig i formuleringen om att den anställde ska ha möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation.

Korta stresspåslag kan vara stimulerande. Det kan vara positivt för oss att prestera – energi mobiliseras, våra sinnen skärps och koncentrationsförmågan ökar. Men även kortvarig belastning, oavsett om den upplevs som positiv eller negativ, kan medföra problem. Exempel på sådana problem är olyckshändelser på grund av brådska och begränsad uppmärksamhet eller felaktiga beslut med ökad olycksfallsrisk som följd.

Om belastningarna är långvariga, höga och inte kan påverkas ökar risken för stressreaktioner som kan leda till ohälsa. Belastning som vi inte kan hantera eller påverka och som pågår under lång tid ger slitage.

Ständig påfrestning och bristande återhämtning minskar produktionen av hormoner som reparerar och bygger upp kroppen. Långvarig påfrestning resulterar därför nästan alltid i uttröttning. För att förebygga ohälsa är det därför viktigt med vila och återhämtning.

Sömnbesvär kan vara ett tidigt tecken på långvarig belastning – i arbetet, i livet, i familjen etcetera. Andra stressreaktioner kan vara ryggont, muskelvärk, magbesvär och huvudvärk, liksom minnesproblem, koncentrationssvårigheter, irritation, ilska, "tunnelseende" och nedstämdhet. Dessa besvär kan naturligtvis också bero på ohälsa av andra orsaker.

För företaget kan arbetsrelaterad stress hos medarbetarna ge

• ökad risk för arbetsskador
• mera övertid
• ökad sjuknärvaro
• högre sjukfrånvaro
• hög personalomsättning
• ökad irritation och dålig stämning på arbetsplatsen
• återkommande konflikter.
• ökad risk för felaktiga beslutstaganden
• minskad effektivitet och produktivitet.