Publicerad 1 september 2017

Konflikter frodas om det är tråkigt på jobbet

Tråkigt på jobbet

Att bestiga Mount Everest tar ungefär två månader. En stor del av tiden handlar om väntan, vilket leder till tristess. Genom att studera grupper av människor i en extrem miljö kunde ett forskarteam vid Umeå universitet se vad som händer när vi upplever tristess. En kunskap som är användbar även i arbetslivet.

Genom att studera människor i extrema miljöer så förstår man bättre hur de fungerar i icke-extrema miljöer. Markus Hällgren och hans forskarteam vid Umeå universitet ville se vad tristess gjorde med en grupp som skulle upp på Mount Everest.Foto: Umeå universitet

– Det är en strapats som är fysiskt krävande för deltagarna, på en plats de inte är vana vid och de i gruppen känner inte heller varandra. Det är som gjort för kontroverser och konflikter, vilket vi också kunde notera att det blev, säger Markus Hällgren som är professor på Umeå universitet.

Forskarteamet höll till i baslägret som ligger på 5 500 meters höjd. En plats där alla grupper som ska vidare upp mot toppen måste stanna på för att vänja sig vid höjden. Det kan ta flera veckor innan de gör sitt toppförsök. Den som försöker gå upp på berget utan att ha vant sig vid den tunna luften drabbas av höjdsjuka.

Till en början i baslägret var alla i gruppen vänliga mot varandra, men bara efter några dagar började den första irritationen smyga sig på och deltagarna retade sig på småsaker hos varandra. De började också ifrågasätta den rutinerade expeditionsledaren och undrade varför just de måste vänta med att gå vidare när de såg andra grupper gå förbi. De upplevde helt enkelt tristess och blev frustrerade. Tristess är en slags kombination av hemlängtan, frånvaro av de egna dagliga rutinerna och en saknad efter sitt eget sociala nätverk – vilket leder till en upplevd meningslöshet i det man gör. Det gäller att fylla dagarna med något för att deltagare i en grupp ska må bra.

– Expeditionsledaren var erfaren och såg sen till att skapa olika rutiner och aktiviteter under tiden gruppen väntade i baslägret. Det kunde vara utflykt till ett närbeläget berg, att hälsa på grupper i de andra tälten eller att ha en liten ceremoni för att fira två i gruppen som gift sig under resan. Och så ordnade han filmkvällar. Aktiviteterna och den sociala samvaron skapade en slags normalitet och gjorde samtidigt att ingen kunde dra sig undan utan tvingades att umgås med okända människor. Det blev en bra gruppdynamik.

Markus Hällgren säger att när hans forskning överförs till arbetslivet visar den hur viktigt det är för en arbetsgrupp att inte hamna i tristess. Och betydelsen av gruppstärkande övningar på neutral grund på en arbetsplats eller i en organisation. Det kan vara att fira någons födelsedag eller en gemensam framgång för arbetsgruppen. Likaså är traditioner och rutiner viktiga, som torsdagsfikat där alla ses, pratar och umgås.

– En ledare i en organisation behöver vara ödmjuk och inkännande och kunna agera innan det börjar knorra i leden.

Slutligen påpekar Markus Hällgren att man inte ska glömma återhämtning när gruppen klarat av ett större projekt eller haft en arbetstopp. Alla behöver få pusta lite och tänka på annat innan det är dags att delta i ett nytt omfattande projekt. Det såg han tydligt på Mount Everest – att den som kommit en etapp vidare upp till toppen mådde bra av att få suga på karamellen ett tag innan det var dags för nästa utmaning.

Hör Markus Hällgrens " Ted Talk" om projektet:

Taggar: Arbetsklimat

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2018-03-01




Regler för kommentarer