Forskare behöver hjälp att nå ut

– Det saknas incitament för forskare att nå ut med sitt arbete och samverka med resten av samhället. Samtidigt måste brukarna bli bättre på att aktivt söka ny kunskap och lära sig ställa rätt frågor.

För ett par år sedan gjorde Thomas Tydén en studie av kommunala miljö- och hälsoskyddsinspektörers kontakter med forskningsvärlden. I flera olika enkäter gavs en entydig bild av att inspektörerna ville kunna ägna mer tid åt forskningsresultat.

– De uppgav sig ha dåligt samvete över att de använde så lite tid åt att läsa på och få information om nya rön.

Missvisande svar
Men efter att under två år på nära håll ha studerat inspektörernas arbetsrutiner kom Thomas Tydén fram till att enkätsvaren var missvisande.

– Jag hittade några få nyutexaminerade som verkligen läste all ny information på miljö- och hälsoskyddsområdet – vilket är väldigt mycket – och som lätt blev utbrända på kuppen. De andra hade antingen gett upp eller skaffade sig kunskaper genom sina nätverk eller i avgränsade projekt.

– Min slutsats blev att de flesta inspektörerna i själva verket behövde mindre information, men att det helt enkelt var socialt accepterat att svara i enkäten att man ville ha mer.

Forskare saknar incitament
Ett stort problem i kommunikationen mellan forskningsvärlden och det övriga samhället – det vill säga, mellan dem som producerar forskning och de som ska använda den – är att det akademiska systemet inte belönar den som vänder sig till brukarna.

– För en forskare är det antalet publicerade artiklar i vetenskapliga tidskrifter som räknas – ingenting annat, säger Thomas Tydén. Att till exempel skriva en populärvetenskaplig bok eller en artikel i en ”vanlig” tidning gynnar inte din forskningskarriär.

– Det saknas helt incitament för forskare i dag att nå ut med sin forskning – trots att det faktiskt finns inskrivet i högskoleförordningen att så ska ske.

Det enda sättet att få forskare att bli bättre på att nyttiggöra sina resultat är att finansiärerna knyter delar av forskningsanslagen till informationsåtgärder.

”Know-why” – i stället för ”know-how”
De flesta som arbetar med arbetsmiljö har inget egentligt behov av att “bli informerade”, menar Thomas Tydén.

– I stället är det nödvändigt att man lär sig aktivt söka kunskap på egen hand, lär sig ställa rätt frågor – ”know-why” har blivit viktigare än ”know-how”. Det går inte att skapa en lärande organisation utan att man först får igång en anda av att kompetensutveckling är viktigt för mitt arbetsliv, för att sköta mitt arbete i dag.

– Ta till exempel företagshälsovården, där är det inte främst forskning som är det viktigaste. Det är i stället att göra ett bra jobb – genom att praktiskt tillämpa de nya och gamla kunskaper som finns.

Här menar Thomas Tydén att det inte nödvändigtvis behöver vara ett problem att personal inom arbetsmiljöområdet sällan sätter sig ner och läser forskningsrapporter.

– I vårt IT-samhälle har information en tendens att förflytta sig snabbt – det gäller såväl forskning som mediaskvaller. Även om brukarna inte kan ange några fotnoter, kan jag tänka mig att forskningskunskaperna ändå sipprar igenom och når fram till dem som behöver dem.

Text: Jens Liljestrand (Artikeln överförd