"Ett av de forskningsområden som är mest politiskt relevant"

Forskning är enligt Nationalencyklopedin en "process som genom systematiskt arbete kan frambringa nya kunskaper och ökat vetande". För arbetsmiljöforskare kan den processen se väldigt olika ut. Den kan handla om allt från att undersöka de kemiska risker till att studera genusrelaterade konflikter i arbetsgrupper.

– Vi planerar och genomför studier där vi exponerar försökspersoner för kemikalier som förekommer i arbetslivet. Vad jag arbetar med beror på om det är före, under eller efter en studie. Efter studierna sammanfattar och publicerar vi resultaten från dem. Jag sköter även kontakterna med försökspersonerna, säger Lena Ernstgård, forskare vid Karolinska Institutets särskilda miljömedicinska institut, avdelning för arbetsmiljötoxikologi.

Hon hör till de arbetsmiljöforskare som arbetar mer praktiskt på labb, snarare än att sitta vid skrivbordet.

Stor bredd
En översikt av de doktorsavhandlingar under 2006 som behandlade arbetsmiljö visar  bredden i arbetsmiljöforskningen: det är allt från avhandlingar i medie- och kommunikationsvetenskap – om hur upplevda risker i skogsbruket påverkar hanteringen av verkliga risker – till en avhandling i odontologi, det vill säga tandläkarvetenskap, om hur tandläkare upplever sin arbetsmiljö.

– Svensk arbetsmiljöforskning har växt sedan starten på femtiotalet och den utvecklingen kommer nog att fortsätta. På femtiotalet handlade frågeställningarna om personurval och attitydforskning. Nu är det ett vitt fält, säger Rolf Gustafsson, professor i sociologi vid Mälardalens högskola och nestor inom svensk arbetsmiljöforskning.

Redan i början av åttiotalet gav han en historisk översikt över den svenska verksamheten i rapporten "Beteendevetenskaplig arbetsmiljöforskning".

Interventionsforskning
Arbetsmiljöforskningens mångfald visar sig också i de roller forskarna har.

– Den interventionsinriktade forskningen kan handla om konkreta förbättringar i den fysiska arbetsmiljön, om tunga lyft med mera. Då har forskaren ett slags rådgivande roll. Väldigt mycket av den typen av forskning har övergått i konsultarbete. De forskarna behöver en social förmåga: kunna hålla i grupper, redogöra för vad man kommit fram till och samarbeta med arbetsmarknadens parter.
– Den forskarrollen skiljer sig ganska mycket från exempelvis den historiska arbetslivsforskningen, när man tillbringar en massa tid i arkiv och kanske skriver en bok, säger Rolf Gustafsson.

På den politiska arenan
Det typiskt svenska, eller snarare nordiska, i vår arbetsmiljöforskning är, enligt Rolf Gustafsson samarbetet med parterna: staten, arbetsgivarorganisationerna och facken. Den trepartsrelationen har färgat den svenska verksamheten. Till skillnad från andra vetenskapsmän är arbetsmiljö- och arbetslivsforskaren hela tiden på den politiska arenan.

– Arbetsmiljöforskningen befinner sig i en politisk brännpunkt. Det är ett av de forskningsområden som är mest politiskt relevant. Arbetsmiljöforskare vet att de är föremål för politisk bevakning och intresse, därför är det svårt som arbetsmiljöforskare att både tänka fritt och tänka rätt. Man har ofta varit utsatt för en förväntan från socialdemokratin om att leverera resultat som kan vara till nytta för dem och fackens medlemmar. Sedan har det svängt till att forskningen ska vara till hjälp med att leda verksamheten i ett mer ekonomiskt avseende, säger Rolf Gustafsson.

För Lena Ernstgård skiljer den praktiska inriktningen ut arbetsmiljöforskningen från en del annan forskning.

– Arbetsmiljöforskare arbetar mer tillämpat än andra forskare. Våra studier syftar ofta till att skapa bättre underlag för hygieniska gränsvärden för kemiska ämnen i arbetsmiljön. Vi försöker gör något för den som arbetar, säger hon.