Kvinnor inom industrin

De flesta ser män i hjälmar och overaller framför sig när de tänker på industriarbetare. Men det arbetar en hel del kvinnor på järnverk och i verkstäder. Maria Hamberg, som varit svetsare, montör, plåtslagare, truckförare och montör i 25 år, skildrar industriarbetande kvinnor i "Några gjorde hålen" (Bäckströms 2004). Boken bygger på djupintervjuer med 32 kvinnliga industriarbetare och beskriver verkliga händelser.

Hårda villkor men bra betalt
Kvinnorna i boken får ont i kroppen av stress, utsätts för sexuella anspelningar, får lägre lön än mannen bredvid som gör samma jobb, blir misstrodda när de har ont och när de ska utföra vissa arbetsuppgifter.

- Många som läst boken tycker att Gud vad förfärligt det verkar vara, men kvinnorna jag intervjuade tyckte inte det. När man är utsatt och annorlunda får man en speciell sammanhållning, en särskild gemenskap. Folk jobbar inte 45 år i industrin för att det är kul att jobba med en svarv, säger Maria Hamberg.

- Jag jobbade själv med det här för att jag tyckte det varit bra. Det finns en viss frihet, man är inte lika påpassad och man behöver inte alltid vara trevlig som när man jobbar i en snabbköpskassa eller på sjukhus. Dessutom tycker jag att kvinnor ska söka sig till de här jobben för att de är bättre betalda, förklarar hon.

Gemenskapen avgörande
Att kvinnor i industrin trivs, särskilt med arbetskamraterna, bekräftar aktuella intervjuundersökningar. ”Röster om industriarbete” och ”Kvinnliga röster
från en manlig värld” är två rapporter från 2003 om kvinnor inom tillverkningsindustrin i Dalarna. De som intervjuats i de studierna, av Maria Bergman vid högskolan i Dalarna, är nöjda med sina jobb, trivs med lagandan och anser att omgivningens syn på industrijobb är felaktig.

- Man bli stark av att sådana jobb. Det anses häftigt att arbeta med flytande järn eller stora tunga maskiner och det färgar av sig på personen. Jag tror att kvinnor i industrin har mer råg i ryggen, säger Maria Hamberg.

Kvinnorna på de mansdominerade arbetsplatserna beskriver en grov jargong på jobbet, men anser ofta att den enbart är ett sätt att skämta.

- Det vore bra om fackförbunden hade en speciell organisering för kvinnor, med kvinnoträffar där man kunde ses och peppa varandra. Hur man ska ta de där skämten som inte alltid är så kul till exempel, säger Maria Hamberg.

Mer stress och färre raster
En studie som LO gjorde 2003 visade att industriarbetande kvinnor var den yrkesgrupp som drabbades hårdast av försämringar i arbetsmiljön under nittiotalet. Hela 59 procent i den gruppen hade ont i axlar och armar. 1991 var den siffran 46 procent.

Under samma tidsperiod minskade andelen industriarbetande kvinnor som kunde bestämma sin arbetstakt med 21 procent. Över hälften av dem hävdade också att de hade ett enformigt arbete. Männens arbetsmiljö försämrades inte lika mycket.

- Kvinnorna behandlas inte annorlunda, men på arbetsplatser där det finns mycket kvinnor har man mindre att säga till om, säger Maria Hamberg.

Hon tror att de kvinnliga industriarbetarnas värk orsakas av stress och kortare ledtider, snarare än felaktiga arbetsställningar. Ökade produktivitetskrav, hävdar hon, har också lett till minskad arbetsrotation.

Text: Michael Nyhaga (artikeln överförd från Arbetsmiljöupplysningen.se)  

Fakta: Industriarbetande kvinnor
●  104.000 färre kvinnor arbetade i verkstadsindustrin 2006 jämfört med 1987. Under den tidsperioden minskade andelen kvinnorna med 39 procent och männen med 30 procent. 2006 arbetade 288.500 män och 62.600 kvinnor i verkstadsindustrin. (SCB).
●  Träindustri-, pappersmasse- och metallarbetare har hög risk att drabbas av allvarliga olycksfall i arbetet enligt AFA försäkrings rapport "Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro 2006". Drygt 20 000 män och 14.000 kvinnor drabbades under 2006 av arbetsolyckor som ledde till frånvaro, enligt Arbetsmiljöverket.