Enkelt att komma igång med riskbedömningar

Det behöver inte vara svårt att komma igång med riskbedömningar. Det räcker långt med att samla in lite bakgrundsfakta, observera och prata med dem som utför arbetsuppgifterna. Men det är viktigt att se till helheten innan man springer iväg och åtgärdar riskerna.

Innan man går ut och försöker finna riskkällorna på en arbetsplats är det bra att samla in lite bakgrundsmaterial. Men det behöver inte vara svårare än att sätta sig ner i en grupp och låta samtliga deltagare skriva ner vad de anser är de tre största riskerna.

– Att bara gå runt och leta risker blir i regel som en skyddsrond där man ser de fysiska riskerna och prickar av dem. Men låter du folk själva skriva ner riskerna, då kan du hitta risker som är relaterade både till människan, tekniken och organisationen, säger Bengt Sahlin, arbetsmiljökonsult.

Om det då kommer fram att det är mycket problem med till exempel stress på arbetsplatsen kan fakta tas fram om hur det ser ut med arbetstider och arbetsmängder.

Nyttigt med statistik
Det är också bra att titta på statistik över bland annat arbetsolyckor, tillbud och sjukfrånvaro på arbetsplatsen. Statistiken är också ett bra hjälpmedel för att hitta dolda risker, till exempel genom att se vilka tillbud som inträffat.

– Men är det ett litet företag inom träbearbetningsindustrin har du kanske inte så mycket statistik. Då kanske du måste samla in fakta från branschen. Du kan även hitta fakta i Arbetsmiljöverkets statistik, till exempel vilka som är de fyra vanligaste arbetsolycksfallen.

Fota gärna
Med bakgrundsinformation om några av de huvudsakliga riskkällorna kan man sedan gå ut på arbetsplatsen för att se närmare på hur folk jobbar. Ett tips är att ta bilder på hur folk utför de olika arbetsmomenten, något som är enkelt kan göras med mobilkameran nuförtiden.

Prata också med dem som utför själva arbetsuppgifterna. De som gör själva jobbet vet oftast bäst hur det fungerar och vilka risker som finns i arbetsmomenten.

– Men det är viktigt att de här riskbedömningarna görs med utgångspunkt från att man följer produktionen i dess olika steg. Det är inte riskkällan som är utgångspunkten, till exempel att det förkommer buller, utan själva arbetsmomenten, säger Bengt Sahlin.

När riskerna på arbetsplatsen kartlagts är det dags att uppskatta hur stora de är och vilka konsekvenserna kan bli.

Konskekvensbedömningar
– Konsekvensbedömningen är inte alltid så lätt. Känner man sig osäker på de här bedömningarna kan man behöva koppla in folk med erfarenhet, till exempel från företagshälsovården.

Det är också viktigt att stanna upp ett tag innan man börjar sätta in åtgärder mot de risker som bedömts. Ett vanligt fel är att man rusar åstad och skriver åtgärdsförslag för att sedan snabbt gå över till nästa riskkälla.

– Det är mycket bättre om man först gör en analys av samtliga riskkällor, bedömer dem och ser konsekvenserna. Sedan sätter man sig ner med hela raddan av riskkkällor. Då kan man se om det är väldigt höga risker på många ställen. Och då kan man behöva omforma hela strukturen på arbetsplatsen eller sättet att jobba.

Människa, teknik och organisation
Genom att man ser till helheten har man också större chans att få med de olika delarna i MTO-begreppet: människa, teknik och organisation. Bengt Sahlin berättar om hur de på en tung metallindustri kom fram till att det var friskvård och inte enbart tekniska åtgärder som behövdes för att minska riskerna med fall- och överbelastningsolyckor.

– Många snackar om att friskvård är någon lyx som ska ske vid sidan av. Men friskvård är en av de effektivaste förebyggande åtgärderna för två av de tre vanligast förekommande arbetsskadorna, säger han.

Text: Krister Zeidler