Rån är det enskilt största arbetsmiljöproblemet inom handeln. Månad efter månad kommer rapporter med rubriker som ”Låstes in i kylrum vid rån”, ”Anställd till sjukhus efter butiksrån” eller ”Maskerad rånare slog till mot butik”. Enligt Brottsförebyggande rådet inträffade 199 butiksrån det tredje kvartalet i år, drygt två stycken varje dag. Många av dem sker under vapenhot.

Marianne Niklasson är butiksbiträde och skyddsombud på Coop Konsum i Kristinehamn. Hon har blivit rånad och upplevt starka känslor en lång tid efteråt. Den erfarenheten har hon med sig som skyddsombud och som stödperson i Brottsofferjouren.

– Det är tio år sedan det hände. Allting rasade ihop. Jag kunde inte äta eller sova och fick ont i kroppen. Jag som tycker så mycket om julen kunde bara gråta det året. Jag var rädd och ledsen, berättar Marianne Niklasson.

Hon sitter i lunchrummet intill butikens lager. Utanför anländer transporter med varor.

– Det som hände efter rånet var som en mardröm. Förutom att jag själv mådde dåligt drabbades även kollegor. Och inte minst mina barn som fick se sin mamma så ledsen. Det ger fruktansvärda samvetskval, säger Marianne Niklasson. 

Hennes uppdrag som skyddsombud i butiken fungerar ganska smidigt. Mycket för att kollegorna har nära kontakt, men även för att det finns kunskap och intresse för arbetsmiljöfrågor hos arbetsgivaren.

Men det innebär även utmaningar. Butiken har öppet till 22 alla dagar i veckan. För drygt ett år sedan diskuterades en förändring av schemat som innebar att Marianne Niklasson och de andra skulle arbeta ensamma vissa tider på helgerna.

– Det blev aldrig av. För oss som jobbar här är det en trygghet att alltid ha en kollega på plats. Det är skönt att veta att någon annan alltid finns i närheten. Speciellt när det är mörkt och när vi stänger och låser butiken på kvällarna, säger Marianne Niklasson.

Statistik visar att var femte butiksanställd jobbar ensam, oftast i mindre butiker. För dem är risken för rån och hot är allra störst, trots att de inte hanterar några stora summor med pengar.

– Kollegorna är, tillsammans med kunderna, det bästa med jobbet. Vi ger stöd åt varandra och håller koll när det är fullt upp. Vi har roligt tillsammans och kan ta hand om alla situationer som kan uppstå i butiken. Det är en stor trygghet, säger Marianne Niklasson.

Ändå har hon sett kollegor som slutat på jobbet på grund av rädsla för våld och hot. Efter att hon själv blev rånad inträffade något som skulle kunna vara osannolikt.

– Det gick bara två veckor, sedan rånades butiken igen. Efter det har vi utsatts för ytterligare två rån och ett rånförsök, berättar Marianne Niklasson.

Brottsförebyggande rådets analys av butiksrån visar att den butik som utsatts en gång löper stor risk för att bli rånad på nytt. Vid närmare hälften av rånen är gärningsmännen unga, mellan 18 och 24 år.

Att Marianne Niklasson själv har kunnat jobba kvar beror på flera saker. Hon fick kontakt med företagshälsovården som gav stöd. Kort tid efter händelsen vågade hon besöka jobbet och ta tag i arbetsuppgifter trots att det tog emot, vilket var en viktig pusselbit för att kunna återgå till vardagen. Arbetsgivaren gav också hjälp, till exempel genom att hon kunde byta tjänst till den större Coop Forum-butiken där risken för rån är mindre.

– Jag fick även stöd vid rättegången efter att rånaren gripits. Han dömdes till fängelse i nästan två år, säger Marianne Niklasson.

Via socialtjänsten fick Marianne Niklasson möjlighet att gå ännu ett steg vidare i bearbetningen av rånet. Hon hade ringt om berättat om sin rädsla för att möta rånaren på stan. Kristinehamn är inte så stort att de skulle kunna undgå att få syn på varandra. Så i ett arrangerat möte träffades de öga mot öga.

– Han hade tagit med sig blommor. Han lovade att aldrig komma in i butiken mer. Vi kom överens om att han kunde hälsa om vi sågs på stan – om han inte var påverkad. Det blev som ett förlåt. Han förstod att jag farit illa. För mig blev det en lättnad att veta att rånet inte alls var riktat mot just mig, säger Marianne Niklasson.

Sedan hon tog över rollen som skyddsombud har hon gått utbildning och gör regelbundet skyddsronder i butiken tillsammans med arbetsgivaren.

– Den stora skillnaden i arbetsmiljön i dag jämfört med när jag började jobba här för 20 år sedan är antalet anställda. I dag är vi ungefär hälften så många som då, men arbetsuppgifterna har samtidigt förändrats en del. Vi har inte längre en manuell charkdisk och kassaarbetet har blivit allt mer automatiskt, säger Marianne Niklasson.

Hon har hand om frukt och chark tillsammans med en kollega och har inte upplevt några brister när det gäller hjälpmedel eller rutiner. Det förekommer en del tunga lyft, men genom att hjälpas åt fungerar hanteringen av varorna bra i butiken.
Men det förebyggande arbetsmiljöarbetet kan inte helt och hållet ta bort faran för rån.

– Vi har larm och kameror som ger ökad trygghet, och nu när det är mörkt ute så finns det belysning som gör att vi känner oss säkrare. Vi väntar på varandra när vi stänger och ska gå hem, säger Marianne Niklasson.

Det finns också handlingsplaner för vilka som ska kontaktas och vad som ska ske om hot eller våld uppstår. Liksom i många andra butiker finns det även rutiner för hur kontantbetalningar ska skötas. Med så lite pengar i kassan som möjligt minskar risken för brott till viss del.

En tid efter rånet kom Marianne Niklasson i kontakt med den ideella organisationen Brottsofferjouren. Hon fick hjälp att ansöka om brottsskadeersättning för det som hänt. Hon kände att det växte fram kraft för att kunna hjälpa andra brottsoffer. I dag är hon verksam i organisationen, bland annat genom att svara i den jourtelefon dit brottsoffer kan ringa. Tillsammans med polisen informerar hon också företag om vad ett rån får för följder och hur det kan undvikas.

– Det finns även tankar kring att Brottsofferjouren och facket ska kunna samarbeta för att ge stöd till den som utsatts för våld eller hot. Men hur samarbetet ska se ut är inte klart, säger Marianne Niklasson.

Den 12 november 2010, på dagen nio år efter att Marianne rånades, ringde tidningen Hemmets Journal. De meddelade att hon i en omröstning bland läsarna utsetts till årets bästa kassörska. Det var en kund som hade nominerat henne och nu fick hon ta emot det hedervärda priset och en summa på 50 000 kronor.

– Det hade länge varit ett jobbigt datum för mig. Nu fylldes det med något bra. Jag uppskattar julen som fin och trivsam igen, säger Marianne Niklasson.

Om du möter rånaren, skulle du säga God jul till honom också?

– Ja, svarar Marianne. Det skulle jag!