Kaféet som är ett kontor

Till en början ser Coffice ut som ett helt vanligt kafé. Ett par stammisar står och pratar med kafépersonalen, någon kommer in och beställer en cappuccino, vid ett bord sitter en student och läser. Men kaffebaren är också ett arkitektkontor – och en arbetsklubb där 30 personer hyr plats för att kunna jobba i lokalen.

I flera år hade en grupp arkitekter funderat över hur de skulle skapa en arbetsplats för sig själva och andra som inte ser ut eller fungerar som ett vanligt kontor. Målet var att samla en allmän och en mer privat yta under ett och samma tak.

– Vi ville öppna en mötesplats där inbjudna medlemmar och folk som bara tittade förbi skulle kunna få inspiration och utbyte av varandra, berättar Evelina Hafvenstein, en av initiativtagarna till Coffice.

Det började med att kollegerna Elin Olsson och Petter Hauffman öppnade sitt hem som kontor för de fem medarbetarna.

– Vi kallade det för ”boffice”, ett fantastiskt spännande projekt som tänjde på gränsen mellan ett hem och en arbetsplats. Under den tiden tvättade vi oss rena från alla föreställningar om vad ett kontor ska vara, säger Elin Olsson med ett omtöcknat leende.
Efter ett år beslutade de att gå vidare för att se om något liknande skulle fungera utanför hemmet. Nu med plats för andra som också ville jobba utan tydliga gränser mellan allmän plats och privat kontor.

När dörrarna till Coffice slogs upp i oktober i fjol startades därför den så kallade arbetsklubben, där de som hyr plats kan sitta och jobba intill kaféet och arkitektkontoret.

– Det var stort intresse för att hyra en plats redan innan vi öppnade. Vi började med att 10 personer skrev hyreskontrakt för att snart utöka till 20 och sedan 30, säger Evelina Hafvenstein.
Hon och de andra ägarna ser än så länge Coffice som ett experiment. Något regelverk om vad som gäller i lokalen finns inte, utan bygger på förtroende mellan de som är på plats. Hittills har det inte varit många synpunkter från dem som jobbar eller fikar i lokalerna.

– Vi försöker i första hand lösa olika intressen eller problem i samförstånd. Sedan utvärderar vi och utvecklar miljön, säger Elin Olsson.
Som medlem i arbetsklubben får man ett passerkort som har flera funktioner. Det kan dras i skrivaren för utskrifter och användas för betalning i kaféet. I slutet av månaden får man en faktura hemskickad.

Målet är att hela tiden göra det enkelt och trivsamt för dem som hyr plats. Om några år tror både Elin Olsson och Evelina Hafvenstein att bokningar, tekniska lösningar och administration kommer att vara ännu smidigare än i dag, och att genomströmningen av människor blir ännu större. Hur många som kommer att kunna hyra plats har de inte bestämt, men än så länge finns det tankar på att utöka antalet platser.
Lokalerna är öppna, ljusa och inte färdiga än, med cement på golvet, synliga ledningar och rör, ojämna väggar och spruckna ka-kelplattor. Trots de kala ytorna är ljudvolymen låg. Möblerna – träbord och läderfåtöljer – är inköpta via en dansk auktionssida på nätet.

I ett hörn sitter Teresa Lindholm, 32 år, och jobbar på sin bärbara dator. Hon har beställt kaffe och har ingenting emot att småprata medan hon läser på sin bildskärm.

– Det är mycket bättre att sitta här än hemma, då skulle jag kanske gå runt i pyjamas fortfarande, säger hon med en självironisk min innan hon ringer och diskuterar mötesteknik med en kollega.
En medlem som hyrt en plats sedan starten är regissören Niklas Hellberg, 53 år. Han stortrivs i den informella miljön och använder Coffice i kombination med sin arbetsplats hemma.

– Redan för tio år sedan började det talas om mobila kontor när man inte längre var bunden till fasta telefoner och stationära datorer. Men det är först nu arbete på distans börjar få stort genomslag.

– Mig passar det utmärkt att komma hit och använda min dator och min iPhone. Jag får också nya intryck av att möta alla som jobbar här och alla som besöker kaféet, säger Niklas Hellberg.

De allra flesta som hyr en plats på Coffice har jobb inom teknik, media, inredning, miljö eller ekonomi. Många har enskilda firmor och åtar sig projektuppdrag eller jobbar med frilanskontrakt. Arbetsuppgifterna är i regel knutna till datorer, telefoner och personliga möten. De olika yrkesgrupperna och att besökarna kommer och går bidrar till att skapa en ständig förändring i lokalen.

– Här råder det en öppenhet som jag tycker speglar hela samhället. Det är lätt att fånga upp nya idéer och intryck, men jag har också kunnat lyssna på samtal om affärshemligheter eller upphovsrättsintrång om jag velat, säger Niklas Hellberg.
Evelina Hafvenstein och Elin Olsson går till sina arbetsplatser och fortsätter skissa på en stadsdel utanför Malmö och en servering till en snabbmatsrestaurang.
I kaféet har nya gäster slagit sig ner, några småpratar eller läser, andra fikar – och passar på att jobba samtidigt.