Sedan ett halvår tillbaka finns det två konsultchefer anställda, som uteslutande ska ha hand om personalansvaret för uthyrda medarbetare, inklusive arbetsmiljöfrågorna. Den tidigare modellen av konsultchef hade även hand om rekrytering, affärskontakter och uthyrning. Något som inte direkt satte arbetsmiljöarbetet i fokus.

Mia Hultman är en av de nya konsultcheferna, med personalansvar för 80 konsulter inom IT, teknik, ekonomi och administration, utspridda över hela Västsverige.

– Det är stor skillnad mot när man sitter i samma lokaler, då kommer det alltid fram om någon har ont, är frustrerad eller jobbar över för mycket.
Därför har hon kontakt med sina konsulter minst var sjätte vecka. Och besöker dem på plats minst fyra gånger om året.

– Då kan man se eventuella fysiska problem.
Det händer att hon tar med den egna företagshälsovården ut till uppdragsgivaren för ergonomibesiktning.

– Om konsulten till exempel behöver en roller mouse att ha med sig mellan uppdragen, så köper vi förstås det. Handlar det om en ny stol eller bord, så försöker vi få uppdragsgivaren att lösa det. Ofta fungerar det samarbetet väldigt bra. Men det har hänt att vi har köpt stolar också.

Det är annorlubnda  med de psykosociala problemen.
– Det finns ingen chans i världen att jag kan upptäcka sånt under mina besök. Därför är det så viktigt att ha en bra relation med konsult-erna. Att de vågar lyfta problemen för att få hjälp.
Mia Hultman är alltid noga med att komma ihåg vad de pratat om och följa upp det nästa gång de ses. Och hon försöker alltid svara på mail inom ett dygn.

– Det är jätteviktigt att de märker att jag finns där och försöker lösa deras frågor så snart som möjligt.
För som konsult har man en väldigt speciell roll.

– Du har extra höga krav på
dig; du ska vara fullärd från dag ett, du ska jobba på och inte klaga och du ska vara neutral i internpolitiken. Är det något som inte fungerar så är det vi som ska lyfta det åt dig.

Det händer emellanåt att konsulter inte släpps in i gänget. Eller att anställda kollegor är så rädda om sina arbetsuppgifter att de inte vågar släppa dem ifrån sig. Det händer även, särskild i lågkonjunkturer, att konsulterna blir överbelastade.

– Då lyfter vi det: ”Ni har skurit ner på folk och nu sitter vår konsult och sköter deras uppgifter och är så stressad att han har ont i magen.”
Mycket går att göra något åt, men inte allt.

– Det är ett dilemma. Jag har faktiskt en begränsad möjlighet att lösa problemet – jag kan ju inte gå in i uppdragsgivarens organisation och börja bestämma. Relationen till kunden är komplicerad, samtidigt som jag har ett ansvar gentemot konsulterna, så vill jag inte vara för besvärlig. Men är det riktigt illa bestämmer vi oss för att inte förlänga det uppdraget.