Det ojämna uttaget av föräldraledigheten ojar sig de politiska partierna och arbetsmarknads-
organisationerna samstämmigt över. Och mammor tar fortfarande ut fyra gånger mer föräldraledighet än vad pappor gör. Men det finns ett annat jämställdhetsproblem bland småbarnfamiljer som är ännu större.
Det jag syftar på är så onämnbart att det inte ens har ett namn. Det handlar om den så kallade rätten till delledighet enligt föräldraledighetslagen. Att ge något ett namn är ett viktigt steg för att erkänna dess existens. Vad ska man kalla rätten att gå ner i tjänst för föräldrar till barn under åtta år? Jag provar med föräldradeltid.
I statistiken blandas föräldradeltidens tillfälliga sänkning av heltidstjänsten ihop med deltidstjänster. Enligt SCB arbetar hälften av småbarnsmammorna deltid, men bara fem procent av papporna. Den könsmässiga snedfördelningen är ännu större för föräldradeltiden än för föräldraledigheten. Dessutom är föräldradeltidens effekter på inkomst, pension och karriärmöjligheter ännu större.
Andelen heltidsarbetande småbarnsmammor har ökat successivt de senaste decennierna. Den sammanlagda förvärvsarbetstiden för en mamma och en pappa är i dag tio timmar mer per vecka jämfört med på 70-talet – en kraftig arbetstidsförlängning.
Eftersom arbetstidens längd är den viktigaste faktorn bakom tidspressen har vi här en viktig förklaring till de ökade problemen med det som vi kallar för livspusslet, brist på återhämtning och så vidare. Mot bakgrund av detta är det svårt att tro att vi kan nå jämställdhet genom att förmå alla småbarnsmammor att arbeta heltid. De flesta småbarnsföräldrar värderar en fungerande vardag, tid med barnen och korta dagisdagar högre än ökad jämställdhet. Finns det då ingen lösning?
Går det att tänka tanken att jämställdhet innebär att också män använder sig av föräldradeltiden? I stället för att mammor går ner till sex-timmarsdag så skulle båda föräldrarna kunna arbeta sju-timmarsdagar, eller att de alternerar med att arbeta sex-timmarsdag.
Men att män skulle jobba deltid är något väldigt främmande för många. Deltid ses ibland fortfarande som något omanligt och det verkar som att inte ens pappor som haft en lång föräldraledighet reflekterar över att jobba deltid. Det är till och med så att många pappor inte känner till sin lagliga rätt till detta.
För att ändra på detta behöver frågan drivas av de politiska partierna och arbetsmarknadens parter. Vill dessa organisationer detta? Eller är pappors deltidsarbete en oönskad form av jämställdhet? Min förhoppning är att det ska finnas en lust till diskussion om de här viktiga frågorna. Ring mig om ni vill ha med mig i snacket.