Rökförbudet på krogen, som fyller fem år i år, blev ett lyft för arbetsmiljön. Samtidigt röker restauranganställda betydligt mer än befolkningen i stort, visar siffror från Folkhälsoinstitutet.
Många restauranggäster har fimpat, men personalen blossar på. Rökning är dubbelt så vanligt bland restauranganställda som i befolkningen som helhet, enligt en färsk rapport. 20 procent av de manliga restauranganställda röker varje dag och 30 procent av de kvinnliga. Bland svenskarna i stort röker 11 procent av männen och 13 procent av kvinnorna dagligen.
Det är också vanligare att de som jobbar på restaurang är ”tillfällesrökare”. 27 procent av de kroganställda männen och 33 procent av kvinnorna uppger att de röker då och då.
Alarmerande siffror, anser Folkhälsoinstitutet, som dock konstaterar att det inte handlar om brott mot rökförbudet – personalen röker på raster och på fritiden. Therese Guovelin, andre ordförande i Hotell- och restaurangfacket HRF, håller med om att siffrorna är oroande.
– Vi jobbade jättehårt för att våra medlemmar skulle slippa utsättas för passiv rökning. Det är både tråkigt och allvarligt att det är dubbelt så många i våra grupper som röker, säger hon till Arbetsliv.
Den stora andelen rökare har flera förklaringar, tror hon. Många anställda har låg utbildning och miljön är ofta stressig. En del har också jobbat länge i rökig miljö. Av vissa arbetsgivare erbjuds de anställda hjälp att sluta röka och får till exempel rökavvänjningen bekostad.
– Men det är inte tillräckligt utbrett. Ofta gör arbetsgivarna det så enkelt för sig som möjligt, genom att besluta att arbetstiden ska vara rökfri. Men det är att avhända sig problemet, i stället för att ta ett mer långsiktigt ansvar, säger Therese Guovelin.
Restaurangpersonal har även hög alkoholkonsumtion, enligt Folkhälsoinstitutet. Men gruppen är ung (majoriteten i studien är 18–34 år). Motsvarande grupper i övriga samhället dricker ungefär lika mycket.
Oregelbundna arbetstider, osäkra anställningsförhållanden och stress i en miljö där alkohol förekommer är riskfaktorer, konstaterar Therese Guovelin.
– Det vore vällovligt om fler arbetsgivare tog sitt ansvar för att synliggöra bekymren och om fler anslöt sig till företagshälsovården. Utan företagshälsovård går det inte att jobba förebyggande.