Nanotekniken utvecklas snabbt och i dag finns nanopartiklar i allt från kosmetika och målarfärg till cykelramar och badmintonracketar. Inom kort räknar forskare med att materialen även kommer att kunna användas i såväl kompakt elektronik som biologiska reservdelar.

Till materialens fördelar hör att de är billiga att framställa samtidigt som de förbättrar slutprodukternas egenskaper. Men samtidigt höjs allt fler röster för att den nya tekniken kan ge skadliga effekter på både människor och miljö.

– Problemet är att när man krymper material till nanostorlek, det vill säga på skalan miljarddels meter, så förändras materialens egenskaper. I dag vet vi helt enkelt inte vilka av egenskaperna som leder till skadliga effekter, säger Bengt Fadeel som är enhetschef och vice prefekt vid Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet.

Han menar att resultat av studier på djur skapar stora farhågor för att kolnanorören kan ha samma skadliga effekter som asbestfiber, och därmed kunna orsaka cancer för den som exponeras för materialet. Men samtidigt tillägger han att riskerna är störst för den som framställer nanomaterial, som till exempel personal vid fabriker eller forskare som tar fram nya produkter.

– För slutanvändare som använder ett badmintonracket eller målare som stryker på färg är riskerna försumbara eftersom kolnanorören är inbäddade i själva produkten. Men samtidigt finns det en miljöaspekt på det hela. När produkterna destrueras eller bryts ned, som till exempel fasadfärger som börjar flagnar, kan nanopartiklarna återigen frigöras, säger Bengt Fadeel.

Under den kommande konferensen kommer olika experter på området att lyfta fram de senaste forskningsrönen om vilka risker det finns med den snabbt framväxande nanoanvändningen i samhället. Vidare kommer man att diskutera om hur höga nivåer av nanopartiklar som är acceptabla i miljön.

Läs mer om konferensen