Försäkringskassan diskriminerade inte en blind kvinna, när hon nekades jobb med hänvisning till sitt funktionshinder. Det slår Arbetsdomstolen, AD, fast i den första domen om arbetsanpassning.
Det var inte skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle anpassa arbetet så mycket som behövdes, säger domstolen.
– Domen kan få mycket allvarliga konsekvenser, säger Laine Strömgren, jurist hos Diskrimineringsombudsmannen, DO. Om man inte ens kan begära stöd- och anpassningsåtgärder av en gigantisk myndighet som Försäkringskassan, vem kan man då begära det av?
Många funktionshindrade har svårt att komma in i arbetslivet, men med stöd och anpassning av arbetet kan de komma i samma position som personer utan funktionshinder. Nu finns risk att de helt stängs ute, menar Laine Strömgren. Hon tycker att AD gick för mycket på arbetsgivarens ståndpunkt att arbetsanpassning inte var möjlig.
Den kvinnliga juristen sökte 2006 en tjänst som utredare/bedömare på Försäkringskassan. Hon är i princip blind sedan födseln. Arbetet gick ut på att handlägga ärenden om sjukpenning och sjukersättning. Hon blev kallad till intervju, men fick inte jobbet.
Kvinnan uppfyllde visserligen kraven på kompetens, men Försäkringskassan menade att arbetsplatsen inte gick att anpassa till hennes funktionshinder. Inte ens med stöd av tekniska hjälpmedel skulle hon kunna använda det interna datorsystemet. Att bygga om det skulle vara för dyrt och tidskrävande, ansåg arbetsgivaren.
Kvinnan hade kunnat klara jobbet med rätt tekniska hjälpmedel och ett personligt arbetsbiträde. Försäkringskassan diskriminerade henne genom att inte vidta de stöd- och anpassningsåtgärder som var skäliga, argumenterade DO i målet.
DO gav olika förslag på vad som kunde göras. Det mest omfattande innebar anpassa hela datorsystemet, så att det fungerade ihop med ett program som behövs för att läsa punktskrift.
– Den dyraste vägen skulle enligt våra beräkningar kosta cirka 15 miljoner. Det är bara några procent av Försäkringskassans totala årliga IT-budget, säger Laine Strömgren.
Men arbetsdomstolen går på Försäkringskassans linje. En arbetsgivare är bara skyldig att göra sådana stöd- och anpassningsåtgärder som kan anses skäliga. Vad som är skäligt får bedömas från fall till fall, men generellt gäller att bördan inte får bli oproportionerligt stor för arbetsgivaren. Bland annat ska insatserna ses i relation till arbetsgivarens ekonomi.
Att programmera om hela datorsystemet skulle enligt arbetsgivaren ta cirka 20 000 arbetstimmar. Det är inte skäligt att kräva, säger AD. En annan sak är att myndigheten kunde ha varit mer förutseende när systemet utvecklades.
Inte heller de mindre omfattande anpassningar som DO föreslog kan krävas, enligt AD. De byggde i olika grad på stöd från ett arbetsbiträde. Försäkringskassan hade i praktiken behövt anställa två personer för att utföra en persons arbete, säger domstolen.
Att öka tillgängligheten för funktionshindrade är viktigt och Försäkringskassan arbetar kontinuerligt med det, säger Rolf Lindberg, personaldirektör.
– Vi har redan många anställda med funktionshinder och driver ett långsiktigt tekniskt utvecklingsarbete för att kunna anställa fler.
Även om AD höll med arbetsgivaren, finns ingen glädje i domen, anser han.
– Ett sådant här mål har bara förlorare. Det är tråkigt att hon inte kunde arbeta hos oss.
Läs Arbetsdomstolens dom