Statistikens trovärdighet har försämrats i takt med att antalet anmälda arbetsskador har minskat sedan 2003. En lagändring tog då bort en del av motivet för att anmäla en skada. Men undersökningar visar att färre anmälningar inte beror på att arbetsmiljön har förbättrats.

– Med hjälp av statistiken kan man inte bedöma om arbetsmiljön blivit bättre eller sämre, säger Henrik Björklund, sakkunnig i säkerhets- och arbetsmiljöfrågor inom byggbranschen.

Statistiken blir också osäker av att antalet skador jämförs med sysselsättningssiffror som är ett år äldre. När den senaste rapporten från Arbetsmiljöverket publicerades i juni jämfördes skador från 2009 med sysselsättningen från 2008.

– I det stora hela betyder det här inte så mycket. Men om det sker större förändringar i antalet anställda från ett år till ett annat kan det bli missvisande jämförelser. Jag tycker att Arbetsmiljöverket borde fundera mer på de här effekterna, säger Jan Andersson på Statistiska Centralbyrån (SCB).

Vill man analysera skadorna inom en bransch så fattas skador på personal från bemanningsföretag. Det beror på att skadorna inte redovisas i den näringsgren där de skett utan samlas med all bemanningspersonal under en annan rubrik. Det kan exempelvis handla om inhyrd städpersonal, lager- och byggnadsarbetare.

Haltar gör också analyser av arbetsmiljön i näringsgrenar där det är vanligt med utländsk arbetskraft. Arbetsgivare är visserligen skyldiga att anmäla arbetsskador på alla som arbetar i Sverige. Men vad motiverar exempelvis ett irländskt bemanningsföretag att anmäla en skada på en polsk byggnadsarbetare i Sverige?

Dessutom är det bara skador på anställda av företag med svenskt organisationsnummer som kommer med i statistiken.

– Vi följer EU-direktiven att en skada ska redovisas i det land där arbetsgivaren hör hemma. Det är för att skador inte ska redovisas dubbelt inom EU. Om man vill att statistiken ska vara ett mått på arbetsmiljön i Sverige så innebär det förstås en brist i statistiken, säger Robert Linder, ansvarig för statistiken på Arbetsmiljöverket.

Jämförelser av näringsgrenar kan också bli missvisande. Om två näringsgrenar har lika många skador relativt sett kan det se ut som om de har en liknande standard på arbetsmiljön. Men om det i den ena är en mindre andel som jobbar i skadedrabbad miljö borde det betyda att arbetsmiljön är mer riskfylld där. Men det syns inte i statistiken, som jämför alla skador med hela näringsgrenen.

– Det är exempelvis en lägre andel som arbetar i utsatta miljöer i byggbranschen jämfört med hur det ser ut inom jordbruket, säger Henrik Björklund.
Han är kritisk mot att statistiken över skador per näringsgren inte innehåller uppdelning mellan tjänstemän och kollektivanställda. För ute på byggena är de flesta kollektivanställda. Där är det få tjänstemän som vistas.

Men det kanske största problemet med statistiken är alla skador som inte anmäls.

– Vi vet från våra intervjuundersökningar att många inte anmäls och att mörkertalet kan vara stort, säger Robert Linder.

Antalet anmälningar har sjunkit varje år sedan 2003. Då slopades kopplingen mellan att få ersättning och skyldighet att anmäla en skada. Arbetsmiljöverket ska undersöka vad minskningen beror på och tror också att det blir bättre när det går att anmäla via webben, vilket är tänkt till slutet av 2011.

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i PDF-versionen här intill.